MYT & HISTORIA

MYTEN OM ASKLEPIOS

 

ASKLEPIOS FÖDELSE

Guden Apollo älskade en jordisk kvinna vid namn Coronis, som var kungadotter i Thessalien. En dag berättade en kråka för Apollo att Coronis bedrog honom med en annan man. Guden var så förkrossad att hans syster Artemis sände en dödande pil mot Coronis. Apollo begav sig till sin älskades begravning. Han såg att inne i den döda låg ett levande barn. Därför steg han upp på det brinnande bålet och skar ut barnet. Så föddes Asklepios.

BARNDOM I VILDMARKEN

Apollo bar sin son ut i vildmarken där den gamle kentauren Cheiron levde. Guden bad om hjälp och Cheiron lovade att göra allt för barnet. Här växte pojken upp, här lärde han sig med tiden att jaga med båge, läka sår och medicinera med skogens örter. Han lärde sig allt om både stridskonst och kirurgi. Han blev med åren så skicklig i läkekonst att ryktet spreds vida om hans visdom, läkekonst och även siarförmåga.

ATT VÄCKA DÖDA TILL LIV

En gång kallades Asklepios till Kreta och den store kung Minos och drottning Parsifae. Kungaparets lille son Glaucos hade försvunnit för en tid sedan och ingen hade lyckats finna honom. Förtvivlan och våndan var stor och man ville ha hjälp av den visa Asklepios att finna barnet. Under sökandet strövade Asklepios runt i palatset. När han gick igenom en av förrådsgångarna fick han se ett tecken utanför en cell. Han gick dit in och fann den lille Glaucos drunknad i en honungskruka. Asklepios bar det döda barnet till kung Minos, som i sin förtvivlan krävde att den unge läkaren skulle väcka pojken till liv. När det var en omöjlig sak beslöt kungen att Asklepios skulle stängas in i begravningskryptan tillsammans med den döde. Instängd i graven gjorde sig Asklepios redo att dräpa sig själv med sitt svärd. Då plötsligt kom en orm in genom en spricka i muren. Snabbt högg han av dess huvud. Strax därpå kom en annan orm genom sprickan, men innan han hunnit reagera hade den försvunnit igen. Efter en kort stund återvände den bärande ett mistelblad i munnen. Den tryckte bladet tre gånger mot den döda ormens sår, utstötte ett ljud – och så kom den första ormen till liv igen. När ormarna försvunnit tog Asklepios bladet, lade det mot Glaucos bröst och gjorde samma ljud. I det samma öppnade barnet sina ögon och var levande igen.

DEN BERÖMDE LÄKAREN

Efter den här bedriften flög Asklepios rykte över hela världen. Alla ville ha sina döda väckta till liv, men han gjorde allt för att undvika det – han visste att Hades, underjordens härskare, inte ville bli bestulen på sina döda. Asklepios blev rik och berömd med tiden, gifte sig och fick barn. Men så en dag kom gudinnan Artemis med en ung man, Hipplytos, som hade dött. Hon krävde att läkaren skulle väcka honom till liv. Asklepios vågade inte neka, han hämtade mistelbladet och kallade yngligen åter till livet. När Hades såg det blev han ursinnig. Ingen fick sätta sig över döden, varken människa eller gud! Hades vände sig till Zeus och krävde ett slut på detta. Och Zeus lovade att om detta hände en enda gång till skulle han förinta Asklepios.

ASKLEPIOS DÖD

Det gick ännu en tid. En dag kom Artemis tillbaka till Asklepios, denna gång bärande jägaren Orion som dött. Hon krävde att läkaren ännu en gång skulle ge livet åter. Liksom sist vågade Asklepios inte säga nej. Han hämtade sitt blad, tryckte det mot den dödes bröst. Han hann knappt höra vinandet av blixten som kom störtande mot honom från Olympens berg. Utan ett ljud föll han själv till marken. Så mötte Asklepios själv döden.

STJÄRNBILDEN

Efter detta lyfte Zeus upp Orion på himlen som en stjärnbild. Asklepios fördes också dit upp som en bild bärande en läkande orm. Och med tiden hämtades den döde läkaren, Apollos son, till gudarna och tilläts dricka ambrosia. På så vis blev han till sist  läkekonstens gud.

LENDAS ASKLEPIOSKULT – VATTEN, DRÖM OCH LÄKNING

 

Asklepioskulten har utövats runt Medelhavet sedan 700 f Kr och i Lendas för redan 2500 år sedan. Epidauros var den största kultplatsen på fastlandet och riterna utfördes på liknande sätt runt hela Medelhavet. I Lendas fanns källvatten och skydd, tack vare Lejonklippan, och blev därför huvudstaden Gortys naturliga hamn. Hit kom alla som sjövägen skulle besöka huvudstaden och delta i kulten för att bli friska av Asklepiosoraklet. Lendastemplet hade gott rykte och handeln blomstrade. Hospital och bosättningar fanns hela vägen ner från tempelplatsen till vattnet.  Kulten kombinerades med festivaler, man tävlade i musik, teater och idrott.

SKÅDESPEL OCH FESTIVAL

Tragediskådespel kunde med sin kraft lösa själsiga låsningar och frigöra känslomässiga tillstånd. Varje spel skulle innehålla sitt katarsis, vilket betyder rening och är dramats höjdpunkt. Själen ska genom skådespelet luckras upp och bli redo inför mötet med Asklepios. Även musikens rytmer och harmonier berörde med kraft och hade läkande inverkan. Den största festivalen hette Asclepia och hölls vart fjärde år mellan april och juni. Det hela slutade med att borgmästaren – archon – slaktade en oxe. Man offrade till Asklepios men också till hans dotter Hygiea och hustru Epione. Man hade också med sig gåvor, bl a statyer av den sjuke eller bilder/symboler av det man ville få helat. Gåvorna förvarades i skattkammaren under mosaikgolvet i templet. Dit ledde en underjordisk gång.

BRÄNNOFFER

Man offrade djur, men inte de heliga. Heliga djur var ormar – en viktig symbol eftersom ormens förmåga att ömsa skinn symboliserar att något nytt har inträffat för den helade. De antogs också slicka sår under sömndrömmen och åt med fördel honungskakor som de fick i gåva. Ormen är ett jordbundet (krälande) djur och betyder att guden bryr sig om de som går på jorden. Hund och get är också heliga eftersom de hade diat Asklepios som barn. Gås, tupp och andra fåglar offrades aldrig, men tuppar gavs åt prästerna som tackoffer.
Tempelpersonalen bestod av prästen/er som högsta officiant vid offerceremonin. Eldbärarna som assisterade prästen valdes varje år inom samma släkt. I förberedelserna för inkubationen – helanderiten – ingick reningsbad, fasta samt omväxlande kalla och heta bad som behandlingsterapi. Ibland örter och särskild mat. Badet var viktigt och hade en renande verkan på både kropp och själ. Man tvättade bort smutsen på kroppen vilket samtidigt hade inverkan på själen som gjordes ren och beredd på att möta guden. Vattnet representerar livet och fruktbarheten. Deltagaren gavs livsförnyelse genom riten och på så sätt ömsar den helande skinn, liksom ormen. Skådespel och offerceremonin ingick också i förberedelsen. De sjuka vistades i hospitalen till dess att de blev “kallade” av Asklepios genom prästen och förd till sovsalarna – abaton – i templet.

MYSTERIEKULT

Under sömnen möter inkubanten gud och förenar sig med denne under drömmen – mysteriet. De kallade låg i abaton under healingen då Asklepios besökte den sjuke i drömmen. Det finns inskriptioner i stenmuren om hur helandet gick till, vad de såg i drömmen och vad guden gjorde med dem. Demandros från Gortys tog sig över berget med sin onda ischiasrygg, Poplis Granios Rouphos reste från andra sidan havet för att bota sina skuldersmärtor och blodsjuka och Lebena-boende (Lendas) fru Phalaris sökte hjälp mot sin barnlöshet. Helanderiten kompletterades också med andra behandlingar och mediciner. Ischiasen blev opererad, barnlöshet botades med att en pungkåpa lades på magen och blodbristen gav vika med en cocktail av vin, honung, harz, kvitten, fikon och aska från offeraltaret. Allt finns bokfört och inskrivet i en av väggarna i templet.

Hit har alltså människor kommit farande i årtusenden. Även idag återvänder människor hit för att dricka vattnet från samma källa, bada, återhämta sig, delta i kulturaktiviteter och bli förnyade till kropp och själ…

Om myten: Mats Rehnman
Om kulten: Ann-Sofie Noryd